Ja, detta har jag först nu riktigt lagt märke till när jag nu bor ute på landsbygden och inte har så många möjligheter att gå till Kyrkan när jag vill och hur jag vill. Detta för att det inte finns någon katolsk kyrka här där jag bor., och närmaste lokal där man håller katolsk mässa är ju med bil (om man nu har någon, vilket jag inte har), eller med buss, vilket är dyyyyyyyyyyyrt! Så vad göra då när man inte kan fara till kyrkan hur som helst längre och när man känner sig uttråkad och inte vet vad man ska ta sig till? jo, svaret synes ju egentligen enkel, men de tog en stund innan jag faktiskt insåg att jag ju hade både tid och en böneplats för dagens vesper ju! Så sagt och gjort, så slog jag mig ner på min bönepall vid min böneplats, tände ett litet ljus och läste vesper.


bön och bok


Sedan, efter vespern kom jag att tänka på att bönen ju är så mycket mera än den utsatta tiden för tidebönerna, och min blick föll på en bok av förra Påven, Johannes Paulus II som heter ” Ett liv i bön”, så jag tänkte att den tar jag och läser… nu när jag har tid till övers. :)